Tidig vattenkemi, Blanksjön

Från perioden 1970-2001 redovisas enskilda mätdata med kommentarer om:

Kalkningseffekt beskriven som summa kalcium- och magnesiumhalt (CaMg). Konduktiviteten beskriver salthalten i sjön vars ökning till dominerande del beror på kalktillsatserna.

 pH och buffertkapacitet

Vid de tidiga tidiga undersökningarna av vattenkemi i Blanksjön 1960-64 låg pH mellan 5,8 och 6,5. Sedan.... De lägsta pH-värdena registrerades i 1970-talets andra hälft och låg mellan pH 5,0 och 5,5 så att sjöns buffertkapacitet var förbrukad. Kalkningarna 1981 och 1982 fick avsedd effekt och och buffertförmåga och pH har byggts upp under senare år så att både buffertkapacitet och pH nu ligger högre än vad som kan anses naturligt för sjön. Detta gäller speciellt den senaste 10-årsperioden då man kan tala om överdosering av kalk.

Vattnets ledningsförmåga har genom kalkningarna fördubblats. Detta speglar hur salthalten ökat ,främst beroende på kalktillsatserna. De fåtaliga mätningarna av kalk+magnesiumhalt visar att halten fördubblats och att och en stor del av tillförd kalk finns i sjöns vattenmassa. Salthaltsförändringar kan också bero på ändrad grundvattenandel, saltstormar och och/eller mycket låga pH-värden men i detta fall är den tillförda kalkmängden så stor att den dominerar mängden i sjön mot slutet av perioden.

 
 

 Vattenfärg och organiskt material

Den figur som beskriver vattenfärgen i sjön visar framför allt att vattenfärgen är låg. Dessutom framgår att variationsbredden kan vara stor (+-100%) och enklast beskrivs den som en pålagning av toppar på en basnivå av 10-20 mg Pt/l. Den högsta toppen 1994-95 återkommer i en del sjöar i södra Sverige. Toppen 1999-2000 förekommer inom en större region i S och SV Sverige men är här lägre än i övriga sjöar. Den låga vattenfärgen pekar också på låg totalhalt av organiskt material.

Siktdjupet regleras i denna typ av sjöar främst av vattenfärgen. Av de fåtaliga siktdjupsmätningarna framgår att siktdjupet varierat mellan ca 4-7 m utan trend.

 Vattenkemiskt tillstånd förr och nu mätt med tre variabler

Sammanfattande diagram för pH, konduktivitet ("salthalt") och siktdjup i de sjöar där litteraturuppgifter påträffats om tillståndet före de blev sura. Denna period sträcker sig i detta fall mellan 1960 och 1964. Därefter följer medelvärden för perioden med förundersökningar inför kalkning samt IKEU-periodens första fyra år. Slutligen följer olika prognoser för utfallet av en kalkning. Perioderna betecknas FS= före sur, FK= före kalkning, IKEU= efter kalkning 1990-94, Prog=prognos enligt kalkningsmålsättning eller normal omgivningspåverkan (siktdjup). Medelvärden redovisas genomgående men lägsta pH under perioden före kalkning har markerats med siffror.

Gunnar Persson, Maja Reizenstein <gunnar.persson@ma.slu.se>, <maja.reizenstein@fiskeriverket.se>
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA
Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare)
Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se

Uppdaterad 03-04-15 14:48:27. Kommentarer eller frågor till: webmaster@ma.slu.se

 
Kalkningar (vertikala streck) och utvecklingen av pH och alkalinitet i Blanksjön. Linjer markerar kriterier för kalkning (Alk=0,05, pH=6,0) samt försumbar buffertkapacitet för kolsyrasystemet (pH=5,4, Alk=0,00). Åren 1981+82 gjordes kalkningar från is, liksom 1987.