Historieöversikt, Gyltigesjön
- I Gyltigesöjn fanns vid slutet av 1800-talet abborre, gädda, mört,
braxen (dominerande), lake, sarv, ål och sparsamt med öring. I
omgivande bäckar fanns talrikt med elritsa och öring. Gyltigesjön
var således artrik med sju fiskarter vilket delvis kan förklaras
av sjöns belägenhet i den artrika Fylleån. Under den sura perioden
påverkades reproduktionen negativt för siklöja medan alla mörtfiskar
sannolikt reproducerade sig. Öring saknades dock innan kalkning
och lake försvann under perioden efter kalkning. Idag finns de
"ursprungliga " arterna utom öring och lake samt inplanterad siklöja.
- Före kalkning fanns ett tämligen mångformigt djurplanktonbestånd
i sjön med 14 arter. Det visade sig dock bli ännu rikare vid kalkning
och öka till 23 arter under IKEU-perioden framför allt beroende
på fler arter av hinnkräftor och hjuldjur.
-
- Skal av kiselalger på olika djup i sjösedimenten berättar att den naturliga försurningen efter istiden gav ett
lägsta pH omkring 5,5 som vid områdets uppodling höjdes till ca
6,1 och vid en sentida försurning sjönk till ca 5,5. Efter kalkningen
indikerar kiselalgerna ett pH på ca 6,0 d.v.s. motsvarande den
alkaliniserade perioden.
- Vattenkemiska mätningar före kalkning indikerar pH-värden över
5,5 men pH 4,3 har uppmätts. Efter kalkning har pH ned till 5,0
noterats vid enstaka tillfällen men med dagens flödesstyrda doserarkalkning
ligger pH stabilt omkring 6,5.
|
