Historieöversikt, Gyslättasjön
- Gyslättasjön ligger nära Aneboda försöksstation N om Växjö, vilket
lett till tidiga undersökningar. Vattenkemi och lägre organismgrupper
är undersökta i sjön fr.o.m. 1930-talet, men för fisk tycks äldre
data saknas. Braxen anges dock vara nyintroducerad i sjön på 1940-
eller 50-talet. Innan kalkning (1985) fångades abborre, gädda
och braxen men även mört och ål fanns sannolikt i sjön. Mört och
braxen var så gott som utslagna och 1988-1989 gjordes lyckade
återintroduktioner av båda arterna. Efter 1995 har dock mörtens
reproduktion misslyckats. Abborrens reproduktion tog fart vid
mitten av 1980-talet och har sedan varit god men oregelbunden.
Enligt osäkra uppgifter finns nu även sutare i sjön. Sjön bedöms
idag som försurningspåverkad baserat på fiskbeståndet. Artrikedomen
av planktondjur före kalkning 1982-84 var påfallande ; 21 arter
jämfört med 24 arter efter kalkning. Antalet hjuldjursarter ökade
inte efter kalkning medan antalet hinnkräftarter ökade något.
- Bottendjuren undersöktes 1930 och då som nu saknades snäckor helt
men andra surhetskänsliga grupper och arter som ärtmusslor och
dagsländan Ephemera vulgata fanns. Det totala artantalet var lika
stort 1930 som under IKEU-perioden men ärtmusslor saknas numera
nästan helt. Frånvaron av snäckor men närvaron av andra känsliga
djur tyder på att sjön var måttligt sur på 1930-talet. Frånvaron
av ärtmusslor men närvaron av andra känsliga djur i nutiden tolkas
så att kalkningen har fungerat men att sjön haft en något surare
period än på 1930-talet före kalkning.
- Skal av kiselalger på olika djup i sjösedimenten berättar att den naturliga försurningen efter istiden gav ett
lägsta pH omkring 5,3 som ännu för 150 år sedan och fram till
kalkning låg kvar på pH nivån 5,3-5,4 och vid kalkning bara steg
till ca. 5,7.
- Vattenkemiska mätningar i sjön finns i detta fall fr.o.m. 1930-talet
då pH mättes till ca. 6,0. Sporadiska mätningar t.o.m. 1975 pekar
på pH ca. 5,4. Under de sista åren före kalkning ligger alla mätvärden
i intervallet 4,4-5,4 och de flesta omkring den lägre gränsen.
Under den kalkade perioden ligger de flesta värden omkring pH
6,5 men vid flera tillfällen sjunker pH till under 5,5.
- I detta fall tycks sedimentens kiselalger genomgående signalera
lägre pH än de uppmätta UTOM för den kritiska perioden före kalkning.
Då ger å andra sidan zooplanktons artrikedom stöd åt den bild
som kiselalgerna förmedlar.
|
