| pH och buffertkapacitet
Gunnar Andersson undersökte Gyslättasjön vattenkemiskt mellan
20/7 och 15/8 årligen 1967-84 med några undantag. pH i sjön var
under denna period (och även i juli 1960) aldrig över 5,4 och
alkalinitet saknades med något enstaka undantag. Tidigare finns
pH-mätningar (7 st omkring 1930) som ger ett medel-pH på drygt
6. Tillsammantaget indikerar detta att sjön varit påverkad av
humussyror samt att buffertförmågan (alkaliniteten) förlorats
tidigt, möjligen före 1960-talet. Även efter de två första kalkningarna
visade sig buffertkapaciteten vara så låg att sura episoder inträffade
flera gånger. Den tredje kalkningen ledde å andra sidan till vad
som kan betecknas som överkalkning (jfr pH-figur). Med den under
senare år använda kalkningstekniken med täta och små givor har
tillfälliga pH-sänkningar inte kunnat undvikas och sjön anses
vara svårkalkad.
Även halterna av kalcium+magnesium efter kalkning speglar de snabba
utspädningsförlopp som kräver täta omkalkningar (jfr Ca-figur).
Före de första kalkningarna kan ett kalcium-maximum omkring 1975
bero på depositionsmaximum av syra vid denna tid. Mer kalcium
+magnesiumjoner lämnar då marken efter jonbyte med vätejoner.
Ökningen kan dock också bero på ökad grundvattentillförsel men
det parallella förloppet med sulfathalten talar för att det är
svavelsyradepositionen som styr kalciumhalten.
Åren före 1990 fanns ett tydligt sulfatminimum i Gyslättasjön.
Ett liknande men svagare minimum syns även i Stensjön. Där finns
dock inte det mycket tydliga andra sulfatmaximum som Gyslättasjön
har i mitten på 1990-talet (jfr SO4-figur). Detta maximum når
nästan samma höjd som på 1970-talet och avklingar till år 2000.
Orsakerna är tills vidare oklara. Andra sjöar i regionen (Stora
Härsjön, Stengårdshultasjön) saknar denna topp. I Gyltigesjön,
som mottar avrinning från stora områden och har extremt snabb
vattenomsättning, finns en skarp kortvarig sulfattopp sommaren-hösten
1992. Detta pekar på att sulfatförhöjningen är lokal. Någon form
av avvikelse i markförhållanden t. ex. gödsling med svavelhaltiga
gödselmedel är en mer sannolik förklaring än en lokal kortvarig
depositionsökning. |
  Halten av organiskt material i Gyslättasjön beskriven med olika
metoder, dels som mätt TOC, dels beräknat från mätt permanganattal
(se Bilaga 2). Dessutom visas mätt CODMn. Vattenfärg anges dels
som mätt absorbans, dels som beräknad absorbans omräknat från
vattenfärg mätt som platinaenheter. |
| Vattenfärg och organiskt material
De tidiga siktdjupsmätningarna i Gyslättasjön gav låga siktdjup
(2–2,6 m, n=3) medan alla mätvärden under 1970-talet låg högre.
Under de sista 6 åren har återigen alla mätta siktdjup legat under
2,6 m. Vattnets absorbans ligger numera omkring 0,2 och sjön är
tydligt humös. Konverteringen från färg mätt med platinaenheter
till absorbans är visserligen osäker men bl.a. siktdjupen under
den tidigare perioden tyder på att figuren beskriver det verkliga
förloppet. Däremot innehåller datafilen ett antal mätningar i
sjöns utlopp efter kalkning en 1985. Dessa mätningar med vattenfärg
upp till 160 mg Pt/l beskriver däremot knappast tillståndet i
själva sjön.
Sjöns rikedom på organiskt material i nutiden beskrivs också av
TOC-halten där framför allt de regelbundna pulserna upp till ca.
30 mg C/l avviker från den bild som ges av absorbansen. En viktig
orsak kan vara att TOC-analysen också inkluderar partiklar och
löst organiskt material producerat i sjön.
Bilden av en sjö rik på organiskt material går igen också i syrgashalterna.
Under hela IKEU-perioden har sjön haft total syrgasbrist i djuphålan
på sensommaren. År 1996 var djuphålan t.o.m. syrgasfri från maj
och framåt. Ibland uppträder också förhöjda fosforhalter i hypolimnion
som skulle kunna bero på en måttlig utlösning från sedimenten. |
| Vattenkemiskt tillstånd förr och nu mätt med tre variabler
 Sammanfattande diagram för pH, konduktivitet ("salthalt") och
siktdjup i de sjöar där litteraturuppgifter påträffats om tillståndet
före de blev sura. Denna period sträcker sig i tiden från 1920-talet
till ca 1950. Därefter följer medelvärden för perioden med förundersökningar
inför kalkning samt IKEU-periodens första fyra år. Slutligen följer
olika prognoser för utfallet av en kalkning. Perioderna betecknas
FS= före sur, FK= före kalkning, IKEU= efter kalkning 1990-94,
Prog=prognos enligt kalkningsmålsättning eller normal omgivningspåverkan
(siktdjup). Medelvärden redovisas genomgående men lägsta pH under
perioden före kalkning har markerats med siffror.
|
