Historieöversikt, Stengårdshultasjön
- Sjöns nedskrivna historia kan följas tillbaka till 1895. Då fanns
abborre, gädda, mört, benlöja, elritsa, lake, ål och öring i sjön.
Flera fiskarter har satts ut i sjön (se nedan). Att försurningspåverkan
i sjön har varit tydlig märks på utvecklingen av fisk faunan.
Elritsa och benlöja - bägge surhetskänsliga - saknades åren före
kalkning och mörtens reproduktion var störd. Sjön kalkades första
gången 1981 och idag har Stengårdshultasjön en god vattenkemisk
status och fungerande biologiska samhällen, dock med delvis andra
arter än vid 1800-talets slut (se nedan).
- Skal av kiselalger på olika djup i sjösedimenten berättar att den naturliga försurningen efter istiden gav ett
lägsta pH omkring 6,5 som vid områdets uppodling höjdes till ca
6,9 och vid en sentida försurning sjönk till ca 6,3.
- Vattenkemiska mätningar i sjön finns fr.o.m. 1930-talet. De sentida
vattenkemiska mätningarna visar under flera år minst en pH-enhet
lägre värde än det kiselalgshärledda pH-värdet (ofta under 5.0
i slutet av 1970-talet). Medan den biologiska påverkan av denna
surhet märks tydligt på fiskbestånden tycks påverkan på kiselalgpopulationerna,
som de mäts i sedimenten, vara förvånansvärt liten.
|
