Vattenkemiska tidsserier, Långsjön:

Säsongmedianvärde (april-okt) för sulfathalt (SO4), neutraliseringsförmåga (Alk) och surhet (pH) i ytvatten samt max och min för pH)

Kommentar: Långsjön har under perioden kalkats vid 3 tillfällen, dels direkt i sjön dels i en uppströms liggande sjö. Sjön har liksom övriga sjöar söder om Bergslagen haft en sulfathalt i nivån 0,15–0,20 µekv/l . Halten har från 1993 nästan halverats och minskningen har nu planat ut. Sjön har efter kalkningarna haft låg neutraliseringsförmåga men pH har aldrig underskridit 5,5 utan oftast legat omkring 6,5 vilket kan anses tillfredsställande.

Säsongmedianhalter (april-okt) av totalfosfor (tot-P), kvävesalter (NH4+NO3-N), vattenfärg (Abs) i ytvatten. För kvävesalter anges även max och min. Dessutom visas min-halter av syrgas i bottenvatten (april-okt)

Kommentar: Halterna av kvävesalter är ytterligare ca 50 µg/l lägre jämfört med Stengårdshultasjön som är närmaste IKEU-sjö söderut. Fosfornivån är 9-13 µg P/l och vid denna nivå sjunker nitrathalten (OoN) från drygt 100µg N/l i början av varje produktionssäsong till ett obetydligt förråd (< 15 µg N/l) i slutet av säsongen. Kvävetillgången kan under sådana förhållanden möjligen begränsa produktionen. Vattenfärgen har fördubblats under mätperioden med den största ökningen 1997-99 i likhet med övriga IKEU-sjöar i södra Sverige. Syrgashalterna i bottenvattnet i Långsjön ligger de flesta år på kritiskt låga nivåer (<2 mg O2/l). Bara 2 av 16 år överskrids denna nivå, övriga år ligger halterna i nivån 0,5 mgO2/l.

Gunnar Persson <gunnar.persson@ma.slu.se> Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare) Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se