Fosforhalten minskade signifikant bara i 5 vattendrag (Ljusnan, Gavleån, Emån, Helgeån och Viskan) medan den ökade i 3 vattendrag (Nyköpingsån, Botorpsströmmen och Örekilsälven). Däremot ökade både totalkväve- och nitrathalter på ett stort antal stationer under perioden. Både för fosfor och kvävehalter gäller att det är svårt att separera naturliga från mänskligt betingade orsaker till förändringarna. Tolkningsproblemen skapas framför allt av 1980-talets generellt höga avrinning som inneburit naturligt ökade halter av organiskt material, organiskt kväve, nitrat och totalfosfor. Detta kan åtminstone för fosforns del ha dolt en del av vinsterna av insatta åtgärder som den långtgående fosforreduktionen i kommunala reningsverk under perioden. För kvävets del kan avrinningsökningen innebära att haltökningen till mindre del orsakades av mänsklig aktivitet under 1980-talet. Den mänskligt betingade ökningen kan kanske främst ha ägt rum under 1970-talet.