Rapport från provtagning vecka 39:
Direktreportage från Mikael Östlund, Institutionen för miljöanalys

Hemma igen efter drygt en vecka till med riksinventeringen i Norrbotten! Vid första besöket for jag omkring vid landets högsta punkt, Kebenekaise och den här gången var det landets djupaste sjö, Hornavan. Där stod vi med helikoptern balanserandes på en 221 meter lång vattenpelare och tog våra prover, något helt annorlunda mot då man provtar Upplands sjöar och det hela gav mig en nästan lite hisnande känsla.

Antalet provtagna objekt blev färre än planerat denna vecka men trots förmiddags-dimma flera dagar så hann vi nästat göra färdigt länet. Det var endast ca åttio lokaler kvar måndagen v 40 då vi måste avbryta, vilket kändes lite snöpligt. Flerdygnsprognosen visade dåligt väder för kommande dagar och förmiddags-dimma mot slutet av veckan, så det var bara att packa ihop och fara hem. Jag hade hoppats på att få vara med och avsluta jobbet och tyvärr så kommer jag själv inte att vara med när arbetet tas upp igen. Ersättare blir Anna Sjöstedt från Abisko forskningsstation och jag önskar henne lycka till med provtagningen i kustlandet mellan Övertorneå och Piteå.

Jag tror att den här pausen kom ganska lägligt trots allt, Lars Lindqvist som varit med hela tiden måste vara ganska sliten vid det här laget. Ömmande axel (Lars) och stukad tumme (jag själv), det är ju igentligen inget som hindrar en i ett sådant här angeläget ärende.

I mitt förra brev berättade jag hur provtagningarna gick till men jag nämde aldrig hur vi höll isär alla objekt utan blanda ihop proverna. En sjös identitet är ju dess X- och Y-koordinat (12 siffror) för utloppet, angivet i Rikets nät. För att på ett enkelt sätt meddela till vilken sjö vi flög och att snabbt hitta etiketterna för rätt sjö var objekten också tilldelade ett löpnummer för länet som vi använde oss av. Det hade blivit ganska tillspetsat och risk för felaktigheter om vi diskuterat t.ex. 732060 157640 eller ARKKUPETÄJÄNVUOMANJÄRVET, som just den sjön heter. Framförallt hade det tagit en faslig tid att hitta rätt på etiketterna.

Man funderade mycket över de säregna sjönamnen i Norrbotten, vad de betydde och varför de fått just de namnen. Sug på redan nämda ARKKUPETÄJÄNVUOMANJÄRVET eller varför inte DÅRESTJAVELGJAURATJ. Jaure, järvi, järvet, luoppal, lompolo, lobblet, saivo, lammi, avan, selet, träsket, tjärnen, fjärden, magasinet och vattnet är många olika namn men med en och samma betydelse, nämligen SJÖ. Vad prefixet betydde var svårare att förstå. Det dök även upp vackra och rentav poetiska namn såsom: NUORTEK, ILLOK, NIMTEK, TJATJAJAUREH, SITASJAURE m.m.

Jag är glad att jag fick chansen att deltaga ute i fält med riksinventeringen. Det är inte bara naturupplevelserna jag kommer att minnas från resorna, utan också mötena med trevliga människor däruppe. Jag önskar Lars och Tomas ett fint flygväder, Arne isfria vägar såhär i slutskedet av inventeringen för Norrbottens del. Jag hoppas vi möts igen och kanske blir det så snart som år 2006, vid nästa riksinventering.