Ref. 1. Starmach, K. (1985): Chrysophyceae und Haptophyceae. – Ettl, H. et al. (eds.): Süßwasswerflora von Mitteleuropa 1. Gustav Fischer Verlag, Jena. 525 pp.

Ref. 2. Preisig, H.R. (1995): A modern concept of chrysophyte classification. In: Sandgren, C.D. et al. (eds.): Chrysophyte algae: ecology, phylogeny and development. – Cambridge University Press. 399 pp.

Ref. 3. Skuja, H. (1963): Grundzüge der Algenflora und Algenvegetation der Fjeldgegenden um Abisko in Schwedisch-Lappland. – Nov. Act. Reg. Soc. Sci. Upsal. IV, 18 (3): 1–465.

Ref. 4. Takahashi, E. (1978): Electron Microscopical Studies of the Synuraceae (Chrysophyceae) in Japan Taxonomy and Ecology. – Tokai University Press, Tokyo. 194 pp.

Ref. 5. Tikkanen, T. & T. Willén (1992): Växtplanktonflora. – Naturvårdsverket, Solna. 280 pp.

Ref. 6. Kristiansen, J. & M.S. Vigna (1994): Tubular scales in Synura spinosa and the possible origin of bristles in Mallomonas (Synurophyceae). – Phycologia 33: 67–70.

Ref. 7. Asmund, B. & J. Kristiansen (1986): The genus Mallomonas. – Op. Bot. 85: 1–128.

Chrysophyceae

1. Chrysococcus sp.
Husets form, antal porer och porernas placering är de artskiljande karaktärerna. Porernas antal och placering kan vara mycket svåra att urskilja.

2. Chrysococcus cordiformis Naumann
Huset framifrån hjärtformat, från sidan tillplattat och elliptiskt. En till två apikala porer och en antapikal por. Huset 6.5–10 x 5–10µm, 1.5–5 µm tjockt. (Ref. 1)

3. Chrysolykos planctonicus Mack
Huset starkt vridet med ett spetsigt utskott. Husets längd 11–22µm, bredd 3–6.5µm. (Ref. 1)

4. Chrysolykos calceatus Ramberg
Huset format som en liten sko eller fot, saknar utskott. Husets halsdel 2–5µm hög och fotdel 4–7µm lång. (Ref. 1)

5. Kephyrion cf. litorale Lund
Huset ovalt eller äggformat. Avsmalnande framtill och baktill. Längd 6–6.8µm bredd 4.8–5.1µm. Detta exemplar mindre. (Ref. 1)

6. Pseudokephyrion entzii Conrad
Huset cylindriskt med rundad botten och en mer eller mindre tydlig förtjockning kring mynningen. (Ref. 1)

Kephyrion och Pseudokephyrion har tidigare skiljts åt på förekomst av en respektive två flageller och därmed placerats i olika ordningar (Ref. 1). Eftersom det nu är känt att båda släktena har två flageller anses denna uppdelning inte korrekt (Ref. 2).

7. Dinobryon borgei Lemmermann.
Huset mycket smalt, cylindriskt och något smalare vid mynningen. Bakänden utdragen till en lång spets. Längd utan spets 15–21µm, bredd 2–2.8µm, spetsen 10–20µm. (Ref. 1)

8. Dinobryon suecicum Lemmermann
Huset smalt (4–5µm) och nästan cylindriskt, mot bakänden först något utvidgat och sedan utdraget i en spets. Runt huset löper ett karakteristiskt spiralvridet åsmönster. Längd 19–22µm. (Ref. 1) Spetsens längd kan variera mycket och det kan synas omotiverat att hålla kvar varieteten longispinum.

9. Dinobryon crenulatum West & West
Huset 30–50µm långt och vågigt. Änden utdragen till en spets. (Ref. 1)

10. Dinobryon cf. crenulatum
Liknar även D. njakajaurense som Skuja ofullständigt beskrivit. (Ref. 3)

11. Dinobryon cf. njakajaurense Skuja.

Flera solitära Dinobryon-arter finns beskrivna som liknar D. crenulatum och har likartade cystor (D. acuminatum, D. korsikovii, D. njakajaurense). Deras inbördes släktskap behöver utredas.

12. Dinobryon cylindricum Imhof
Hus 40–115µm långa och mer eller mindre cylindriska med något vidgade mynningar. Cystan 12–14µm med en karakteristisk böjd hals som är placerad på cystans utsida. Kolonier busklika. (Ref. 1)

13. Dinobryon cylindricum var. alpinum (Imhof) Bachmann
Kolonier och hus mindre än hos huvudarten. Hus 40–64µm långa. (Ref. 1)

14. Dinobryon sociale Ehrenberg
Hus strutformade, svagt utvidgade vid mynningen och jämnt avsmalnande mot bakdelen. Längd 30–50µm. Kolonier framförallt på våren täta och stora. (Ref. 1)

15. Dinobryon sociale var. americanum (Brunnthaler) Bachmann
Kolonier små, hus 25–40µm långa, utvidgade vid mynningen och basalt utdragna till en något sned spets. (Ref. 1)

16. Dinobryon bavaricum Imhof
Variabel art med flera varieteter. Huvudarten bildar relativt smala kolonier. Hus 50–120µm med cylindrisk och vågig överdel. Nederdelen utdragen till en lång spets. (Ref. 1)

17. Dinobryon divergens Imhof
Hus 30–65µm långa, mer eller mindre cylindriska i överdelen. Mittdelen utvidgad och vågig, bakdelen utdragen till en sned spets vilket ger kolonin dess spretande form. (Ref. 1)

18. Spiniferomonas trioralis Takahashi
Celler 5–6µm med ca 10 taggar. Plattfjäll ovala 0.86–1.8 x 0.5–1.3µm med en central hålighet. Taggar triangulära och raka, <16µm långa. Identifieras endast med hjälp av elektronmikroskop. (Ref. 4)

19. Chrysosphaerella brevispina Korshikov
Koloniernas celler 9–12µm täckta med ovala plattfjäll och flera utskott. Plattfjällen ovala 2.3–4.1 x 1.3–2.6µm med en vågstruktur innanför kanten. Utskotten raka och ihåliga, 8–16µm långa och fästade i mitten på en bägarlik basaldel. Kan identifieras i ljusmikroskop. (Ref. 4, 5)

Synurophyceae

20. Synura spinosa Korshikov
Kolonierna sfäriska eller avlånga. Tre typer av fjäll. Främre delens fjäll 2.6–5.8 x 0.5–2.8µm med ett cylindriskt utskott <3.5µm (fig. 20b och c). Fjällets finstruktur endast synlig i elektronmikroskop. Om bakdelens tagglösa fjäll (fig. 20b) syns i preparatet kan S. spinosa även identifieras i ljusmikroskop. Den tredje typen av fjäll är ihoprullade och ihåliga och liknar en spina. (Ref. 4, 6)

21. Synura petersenii Korshikov
Mycket vanlig art. Fjällen är ovala 3–5 x 2–2,5µm. Den bakre kanten är uppvikt och ser mörk ut i ljusmikroskop. I fjällens längsriktning löper en central, ihålig ås som slutar i en tagg. Åsen finns på alla fjäll och är synlig i ljusmikroskop. Från åsen går ribbor ut mot fjällets kant som däremot endast syns i elektronmikroskop. Både taggens längd och ribbornas omfattning varierar mycket, vilket givit upphov till en rad varieteter mellan vilka gradvisa övergångar sker. (Ref. 4)

22. Mallomonas caudata Ivanov em. Krieger
Cellen mer eller mindre oval, ofta med utdragen bakände (16–100 x 10–30µm). Fjällen asymmetriskt ovala till nästan runda, 6–9 x 5–5µm, med förtjockad kant och små porer som endast syns i elektronmikroskop (fig. 22c). Talrika sågtandade borst (25–85µm), ibland flera borst per fjäll (fig. 22d). Mycket vanlig art som lätt identifieras i ljusmikroskop. (Ref. 7)

23. Mallomonas punctifera Korshikov
Cellen nästan cylindrisk med avrundade ändar (13–62 x 8–18µm) och täckt med talrika raka borst (15–45µm). Fjällen avrundat rektangulära med en U-formad ribbkant parallellt med kanten. Tvärs över fjället finns ett karakteristiskt nätmönster som möjliggör identifiering i ljusmikroskop (fig. 23c). Fjällen i cellens framände är utdragna och nästan triangulära (fig. 23d). (Ref. 7)

24. Mallomonas hamata Asmund
Cellen avlångt elliptisk, 20–35 x 8–12µm. Fjäll i fram- och mittdelen äggformade (4.3–5.6 x 3–3.7µm) med ett rakt borst (fig. 24b). I bakänden är fjällen 2–3.5 x 1.4–2.5µm med ett långt borst som har en krok. Fjällen har ett fint pormönster som endast är synligt i elektronmikroskop men borstens utseende och placering möjliggör ändå identifiering i ljusmikroskop. (Ref. 7)

25. Mallomonas heterospina Lund
Cellen liten och äggformad, 12–25 x 7–17µm. Både nålformade borst och sådana med krok förekommer. Fjällen är ovala till äggformade (2.5–4.9 x 1.4–4µm) med en förtjockning längs kanten och ett nätmönster som kan synas i ljusmikroskop. Identifiering i ljusmikroskop bör göras med försiktighet. (Ref. 7)

26. Mallomonas pugio Bradley
Cellen liten och nästan sfärisk (12–20 x 10–15µm) med 5–6µm långa, nålformade borst. Fjällen ovala till äggformade, 4–6 x 2.5–3.5µm, med mönster liknande det hos M. heterospina. M. pugio har dock ett antal parallella ribbor på fjällets framdel som är unika för arten. Dessa ribbor måste identifieras för att artbestämning skall kunna ske (I bild 26 syns dessa ribbor ej!). Arten är sällsynt. (Ref. 7)

27. Mallomonas akrokomos Ruttner in Pascher
Spolformad cell med avrundad fram- och utdragen bakände, 8–78 x 3–15µm. I framänden sitter tunna borst <39µm. Vanlig art som är lätt att identifiera. Tidigare beskrivna varieteter har slagits ihop med huvudarten. (Ref. 7)

28. Mallomonas acaroides Perty em. Ivanov
Cellen oval till äggformad, 13–38 x 10–18µm. Fjällen brett ovala, 4–8 x 3–5.5µm. Två typer av borst förekommer – sågtandade respektive hjälmförsedda – som är 12–35µm långa. Fjällen har en V-formad ribbkant som är synlig i ljusmikroskop med en svag radiär strålstruktur. Ytan innanför V-ribban kan vara nätmönstrad eller nästan slät. Arten kan lätt förväxlas med både M. zellensis och M. crassisquama. Den första saknar dock alltid de hjälmförsedda borsten och den senare har taggar i cellens bakre del (se nedan). Troligtvis har namnet M. acaroides ofta använts felaktigt för andra arter. (Ref. 7)

29. Mallomonas crassisquama (Asmund) Fott
Cellform, fjäll och spinor mycket lika M. acaroides. M. crassisquama har dock mindre, taggförsedda fjäll baktill som är karakteristiska för arten. Om dessa taggar syns i preparatet tillsammans med fjällens V-ribba är arten lätt att identifiera i ljusmikroskop. Fjällen är ofta tjocka och kraftiga. (Ref. 7)