Tidig vattenkemi, Lien

Från perioden 1970-2001 redovisas enskilda mätdata med kommentarer om:

Kalkningseffekt i Lien beskriven som summa kalcium- och magnesiumhalt (CaMg) Sulfathalten speglar främst svavelsyradepositionen (SO4).

 pH och buffertkapacitet

Av provtagningarna före kalkning framgår att en allt lägre alkalinitet registrerades under en period på 10 år. De sista 5 åren före kalkning låg alla värden i intervallet 0–0.05 mekv/l och pH kom att underskrida 6,0. Den kalkning som markerats i figuren är den enda som gjorts i själva sjön. Uppströms belägna sjöar har dessutom kalkats under perioden och en kalkdoserare har funnits i Haraldsjöån. Sjöns pH har under en lång rad av år hållits i det önskade intervallet mellan 6 och 7. Då sjön tillfälligtvis haft lågt pH och låg alkalinitet har en viss buffertförmåga hela tiden funnits kvar.
Resultaten har uppnåtts vid en dryg fördubbling av kalcium+magnesiumhalten. Den höga kalciumhalten under ca 15 år efter den första kalkningen påvisar att kalktillförsel från uppströms källor haft en stor betydelse för att upprätthålla sjöns pH.


Sänkningen av sjöns sulfathalt från 1980 och framåt tycks ha förlöpt jämnt och motsvarar i runda tal en halvering av halten på ca. 20 år. På vårvintern åren 2000 och 2001 uppträder i proven ett vatten med låg kalkhalt, sulfathalt, alkalinitet, och pH. Samma iakttagelse har gjorts i Västra Skälsjön och tolkats som att sjövattnets sulfathalt numera är högre än smältvattnets.

 Halten av organiskt material i Lien beskriven med olika metoder. Vattenfärg anges dels som mätt absorbans, dels som beräknad absorbans omräknat från vattenfärg mätt som platinaenheter. TOC visas som direkta mätvärden och beräknade från permanganattal.

 Vattenfärg och organiskt material

Siktdjupet i Lien har minskat under de senaste 12 åren. Dessutom finns mätningar som indikerar att siktdjupet varit lägre före kalkning än under IKEU-periodens inledning. Detta speglas möjligen också i de relativt höga beräknade absorbans-värden som anges för denna period. Den ökning av absorbansen som inträffat under IKEU-perioden var mer kontinuerlig än i många andra sjöar där den ofta var begränsad till de 3-4 senaste åren.
Ser man istället till TOC-halten inträffade ett uppenbart trendbrott 1996 då ovanligt låga sommarhalter under den kommande hösten/vintern ersattes av betydligt högre halter.
Nedbrytningen av organiskt material har bara vid ett tillfälle gett lägre syrgashalter i bottenvattnet än 3 mg O2/l.

 Vattenkemiskt tillstånd förr och nu mätt med tre variabler

Sammanfattande diagram för pH, konduktivitet ("salthalt") och siktdjup i de sjöar där litteraturuppgifter påträffats om tillståndet före de blev sura. Denna period sträcker sig i tiden från 1920-talet till ca 1950. Därefter följer medelvärden för perioden med förundersökningar inför kalkning samt IKEU-periodens första fyra år. Slutligen följer olika prognoser för utfallet av en kalkning. Perioderna betecknas FS= före sur, FK= före kalkning, IKEU= efter kalkning 1990-94, Prog=prognos enligt kalkningsmålsättning eller normal omgivningspåverkan (siktdjup). Medelvärden redovisas genomgående men lägsta pH under perioden före kalkning har markerats med siffror.

Gunnar Persson, Maja Reizenstein <gunnar.persson@ma.slu.se>, <maja.reizenstein@fiskeriverket.se>
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA
Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare)
Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se

Uppdaterad 03-04-15 14:48:27. Kommentarer eller frågor till: webmaster@ma.slu.se

 
Kalkningar (vertikala streck) och utvecklingen av pH och alkalinitet i Lien. Linjer markerar kriterier för kalkning (Alk=0,05, pH=6,0) samt försumbar buffertkapacitet för kolsyrasystemet (pH=5,4, Alk=0,00). Data från djuphålan har uteslutits.