Kemisk och biologisk provtagning i sjöar

 

VATTENKEMISK SJÖPROVTAGNING (se även principer och metoder.

Målsättning:

Att analysera "fullkemi" samt aluminium och övriga metaller i vertikalled i resp. sjö. Klorofyll bestäms för att få ett mått på biomassan av alger. Att fastlägga temperatur och skiktningsförhållanden.

Utrustning:

Siktskiva med lina och Ruttnerhämtare med lina.

För "fullkemi"och syrgasanalys i sjöar: 1 st 500 ml och en 250 ml provflaska per provtagningsnivå (0,5m, 5m och botten) samt 1 st 100 ml syrgasflaska per provtagningsnivå. Syrgasreagens I och II med sprutor. Dessa flaskor skickas till Institutionen för Miljöanalys, SLU, Uppsala.

För metall- och Al-analys: I sjöarna tas 2 st ytvattenprover (0,5 m) i 250 ml flaskor som sänds till ITM (Institutionen för Tillämpad Miljövetenskap)för analys, Stockholms Universitet. För "fullkemi" tas vattenprov i en 500 ml och en 250 ml flaska på djupen 0,5 m, 5 m och 1m över botten. .

För klorofyllanalys: filtrertratt och pump med backventil, 1 st 2 liters plastflaska, sprutflaska med kranvatten, mätcylinder, plastburk med blågel för torkning och transport av filter, glasfiberfilter, pappersfilter för torkning och ytterpapper, magnesiumkarbonatlösning, spruta för dosering av magnesiumkarbonat. OBS. Fyll i alla uppgifter på ytterpapperet.

Utförande:

Centralt i sjön ( = över största djupet) tas prov med Ruttnerhämtare i vertikalled från 3 nivåer i sjön, 0,5 m, 5 m, samt botten. Bottenprovet skall tas en meter ovan sedimentytan. På provtagningsprotokollet finns angivet bottenprovets djup för respektive sjö. Fyll halvlitersflaskan och kvartslitersflaskan med vatten i enlighet med den djupmarkering som står på flaskan. Innan halvlitersflaskan fylles ska dock syrgasflaskan fyllas så att vattnet ordentligt rinner över flaskan och inga luftbubblor bildas. Tillsätt syrgasreagens så snart som möjligt. Skaka därefter flaskan ordentligt.

För metallanalyser: Fyll flaskorna à 250 ml med ytvatten för metallanalys. Fatta flaskan nedtill och för den snabbt ned under vattenytan. För den horisontellt framåt med mynningen främst medan den fylls. Detta görs för att undvika kontaminering från ytfilm och händer/armar på bästa och enklaste sätt. Var också mycket vaksam mot annan kontaminering. Fyll flaskan för aluminiumanalys i IKEU-sjöarna på samma sätt. Vatten till metallanalyser på de två djupare nivåerna i intensivsjöarna tas från Ruttnerhämtaren.

Klorofyllfiltrering: Tag vattenprov från 0,5 m djup och fyll 2 l flaskan. Tillsätt omedelbart 5 ml MgCO3-suspension. Förvara flaskan mörkt och svalt. Filtrera provet inom 8 timmar. Filtrering: Fukta ett glasfiberfilter med lite kranvatten (från sprutflaskan), placera det centrerat på filtrertrattens filteryta och sätt tillbaka filtrertratten. Skaka provflaskan och häll upp 250 ml i mätcylindern. Slå hela volymen i filtrertratten och filtrera genom pumpning. Om volymen passerar, filtrera ytterligare uppmätt vatten. Helst skall minst 1 liter vatten filtreras. OBS. Töm sugburken innan den blir full, annars förstörs pumpen. Anteckna filtrerad volym på ett ytterpapper, tillsammans med sjö, stationsnummer, djup (providentifikation), datum och signatur. Tag loss glasfiberfiltrerpappret, vik det dubbelt och pressa det mellan ett annat pappersfilter så att vatten avlägsnas. Placera glasfiberfiltret invikt i ytterfiltret med anteckningarna och tillslut med ett gem. Lägg filtren i en burk med blågel. Förvara burken fryst och skicka den tillsammans med vattenprovet snarast till laboratoriet i Uppsala.

Avläs siktdjupet och mät temperaturen ner till botten. Temperaturmätningen avser att fastlägga språngskiktets läge vid varje provtagning.

På provtagningsprotokollet finns provtagningsnivåer och djup för temperaturmätningen angiven för varje sjö.

Övrigt:

* Om provtagare/länsstyrelser har utrustning att själva analysera syrgas är det bra, annars får flaskorna skickas till SLU Uppsala för analys.

** Fyll i medföljande protokoll med provtagares namn, datum, siktdjup och temperatur.

 

VÄXTPLANKTONPROVTAGNING (se även principer och metoder)

Målsättning:

A. Att efter kvantitativ provtagning bestämma totalbiomassa och biomassa av växtplanktonsamhällets arter.

B. Att efter kvalitativ provtagning fastställa växtplanktonsamhällets artsammansättning.

Utrustning:

Rörhämtare 2 m längd, flaskor 200-300 ml för jodprovet, 100 ml för håvprovet, planktonhåv med maskstorlek 20-25µm, pipetter med konserveringsmedel, 2 plasthinkar, en att hälla provvattnet direkt i varifrån sedan en halv liter tas ut och föres över till annan ren hink, för blandning med vatten från andra nivåer och lokaler. Litermått och tratt är bra att ha för att samla in lika mängd vatten från varje nivå resp. för att överföra vatten till provflaskan.

Utförande:

A. Kvantitativt prov

Arbeta inom en stor area centralt i sjön. Det är viktigt att de 5 provplatserna ligger ute i öppna sjön och inte i anslutning till vegetationsbälten. Om sjön är större än 1 km2 tas provet på en centralt belägen representativ lokal. Provet skall representera det omrörda skiktet i sjön där huvuddelen av fotosyntetiserande alger uppehåller sig. Följ instruktion om provtagningsnivå som ges i bifogad tabell för respektive sjö. Tag vatten med rörhämtaren enligt den instruktion som gäller för sjön. Ex. 0-4 m sänk hämtaren så att underdelen ligger på 4 m djup och ta skiktet 2-4 m. Tappa av i en hink och ta ut 0,5 l till en annan blandningshink. Tag sedan ytskiktet 0-2 m och förfar på samma sätt. Se till att röret står vertikalt! Tips: röret tappas lättast av genom att man trycker upp det undre membranet med fingrarna medan man håller röret vertikalt över en hink. Det är viktigt att samma mängd vatten blandas från varje lokal och skikt!

Häll efter god omblandning upp ett subsample på den medsända 200-300 ml glasflaskan. Fyll ej flaskan ända upp, lämna en luftspalt, minst 2 cm. Klipp av spetsen på den med jodjodkalium (brun lösning) fyllda plastpipetten och droppa i provet så att det får en ordentligt gul färg, inte brun då är det för mycket jod och organismerna blir svåra att identifiera. (Jodmängden i den medsända pipetten är ungefär vad som åtgår.) Obs. Jod från föregående år får ej användas.

Information om provtagningsnivåer och antal lokaler ges i bilaga 1.

B. Kvalitativt prov = håvprov

Provet tas på en lokal centralt i sjön. Sänk ner håven till motsvarande nivå som det kvantitativa provet tas på och dra sedan håven långsamt upp (1 m/10 sek). Följ instruktionen för provtagningsdjup för respektive sjö. Skaka ner innehållet i håvkoppen och tappa av på den medsända 100 ml glasflaskan som därefter ska konserveras med formalin som medsänts i särskild pipett. Flaskan behöver inte vara mer än halvfylld men provet bör om möjligt vara individrikt. Om provet ser tomt ut, dra fler gånger med håven.

Övrigt:

Fyll i flaskornas etiketter samt det medsända protokollet med temperaturer och siktdjupsvärde, samt om Du gör några speciella iakttagelser. Islossnings- och isläggningsdata är t. ex. av stort intresse för den framtida provtagningsplaneringen. Väderförhållanden i övrigt är också intressant särskilt om någon extremsituation råder (kavlugnt eller stormigt). Massutvecklingar av plankton bör också noteras och naturligtvis om någon påtaglig och för vattenkvalitén betydelsefull förändring kommer till stånd i dräneringsområdet.

 

DJURPLANKTONPPROVTAGNING (se även principer och metoder)

Målsättning:

Individtäthet och biomassa i sjöarnas centrala delar skall bestämmas för att göra det möjligt att beskriva förändringar i tiden samt förklara dessa. Beskrivningen inskränks främst till sådana sjöar som har planktonätande fisk som kan förväntas påverka djurplanktonbestånden i högre grad än i övriga sjöar. Prov tas vid de reguljära provtagningarna i mitten av juni t o m september d.v.s. under 4 månader. Principen är att vi vill beskriva djurförekomsten i ett övre och ett undre skikt i varje sjö. Därför skall alla prov tagna i det övre skiktet 0-8 m slås samman och levereras sammanslagna till oss. Det undre skiktets tjocklek varierar mellan sjöarna (enligt bilaga 2), men vi vill även här ha proven sammanslagna. Prov från större djup än 18 m analyseras inte.

Utrustning:

Vattenhämtare av finsk typ med 4,3 l volym med tillhörande lina + lod. Vid tratt med avskruvbar sildukshållare. Sildukshållare med nylonsilduk av given maskvidd (40 µm standard, 65 µm el 130 µm i fall med allvarliga igensättningsproblem). Hink att stödja tratten samt fånga upp filtrerat vatten. Sprutflaska med filtrerat vatten, liten tratt och etiketterade glasflaskor (100-300 ml) för förvaring av insamlat prov samt konserveringsmedel (jod-jodkaliumlösning att tillföras med pipett)

 

Utförande:

Proven tas omkring den 15: i varje månad (juni t o m sept) i en punkt över "största djup" centralt i varje sjö. Med vattenhämtaren tas prov (4,3 l/djup) med givna djupintervall som anges för varje sjö enligt bilaga 2. Djupangivelser för varje enskild sjö finns även på provflaskorna. Med djup menar vi här hämtarens mitt utom vid "0 m" där ju hela hämtaren måste sänkas ned under 0 m. Eftersom proven tas över sjöns djupaste punkt skall i regel minst 2 m fritt vatten finnas under hämtaren i den djupaste provpunkten.

I det övre skiktet i varje sjö tas proven med ett intervall på 2m i djupled. Djur från de översta 5 proven skall redan i fält slås samman till ett blandprov (i den stora provflaskan). Prov från nivåerna längre ned i vattenpelaren skall också slås samman enligt tabell och levereras till lab. Tryck fast tratten med filterhuvudet i hinkens mynning. Töm försiktigt hämtarens innehåll i tratten genom att lyfta hämtarkroppen så att det nedre locket öppnas. Spola trattens väggar med sprutflaskan, skruva loss filterhuvudet och överför, med hjälp av sprutflaska och liten tratt, plankton från silen till provflaskan. Fyll varje flaska till 3/4 efter avslutad provtagning och fyll i relevanta data på flaskans etikett. Tillsätt konserveringsmedel (jodjodkaliumlösning som medföljer) tills provet antar en mörkgul färg (kan få vara något mörkare än det jodkonserverade växtplanktonprovet).

Praktiska tips

Ibland förekommer växtplankton i sådan mängd och av sådan typ att silduken snabbt sätts igen. Genomflödet förbättras då om man med handen "klappar" under silen så att genomströmmande vatten tillfälligt spolas bakåt. Man kan tappa upp provvattnet i en separat hink och filtrera någon liter i taget, föra över plankton till provflaskan, och fortsätta filtreringen av resten av provet. Om filtreringen trots detta drar ut på tiden måste man överväga om ett filter med större maskvidd kan avhjälpa problemet. Om detta blir nödvändigt vill vi i Uppsala bli varslade för att diskutera problemet, man måste då konsekvent använda annan maskvidd i silen.

 

BOTTENFAUNA (se även principer och metoder)

Målsättning:

Bottenfaunaprover från profundalen, sublittoralen och littoralen tas en gång per år (höst). Arter, individtäthet och biomassa bestäms. Biomassa bestäms ej i littoralproven.

Utrustning:

Ekmanhämtare med lina och lod, såll och håv (båda med 0,5 mm maskvidd), sprutflaska, burkar för proverna, 95%-ig etanol för konservering.

Utförande:

1. Provtagning med Ekmanhämtare (Svensk Standard SS 02 81 90 som motsvarar BIN BR01).

5 Ekmanhugg tas slumpvis inom en kvadrat med sidan ca. 150 meter över sjöns djupområde; denna provruta är densamma som 1989 års provruta. Dessutom tas 5 prover slumpvis inom en ruta ca. 50 x 100 meter, från sjöns sublittoral (4-6 meter). Varje prov sållas och konserveras för sig, fyll på med 95 %-ig etanol så att en slutkoncentration på 70- 80% erhålles. Märk burkarna med: lokalens namn, datum, provtagningsdjup, provnr. Lägg även en lapp i burken med sjönamn och datum. Provytorna bör anges med bäringar eller koordinater. Obs. att justeringar kan behöva göras i fält p. g. a. avvikelser i förhållande till djupkartan.

2. Provtagning från exponerad strandzon i Kalkreferenssjöar (Svensk Standard Europanorm SS-EN 27828).

Modifierad sparkmetod: Sparka och håva samtidigt utefter en given strandsträcka. Obs. håva under 20 sekunder längs en 1 meter lång strandsträcka med ett provtagningsdjup på 0-1 meter. Detta förfarande skall upprepas 5 gånger och varje prov konserveras var för sig.

Övrigt:

* Den exponerade strandzonen förutsätts vara vegetationsfri. Skulle så ej vara antecknas detta i protokollet.


Gunnar Persson <gunnar.persson@ma.slu.se>
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA
Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare)
Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se
Uppdaterad 06-08-15 14:48:27. Kommentarer eller frågor till: webmaster@ma.slu.se