Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

Samband mellan fosfortillförsel och halt i sjöar

Mängden (eller halten) av ett ämne i en sjö vid ett givet tillfälle utgör skillnaden mellan tillförsel till sjön och förluster via utloppet och genom retention (syn.: totala metabolism- och nettosedimentationsförluster). Beräkningarna görs med den massbalansekvation som beskriver mängdförändringen i sjön per tidsenhet:
Oftast finns inte målsättningen att dynamiskt beskriva haltförändringar utan man söker en långsiktig jämviktslösning till ekvationen för att få en medelhalt. Utan förändring med tiden blir:

 

Vidare söker man efter konstanter eller andra förutsägbara funktioner för att generellt kunna förutsäga halter vid en given tillförsel. I Vollenweiders klassiska jämviktsmodell har tillförseln uttryckts per sjöyta --"ytbelastning"-- och sedimentationskoefficienten har uppskattats till:

 

Dessa nya begrepp ger Vollenweiders variant av jämviktsmodell:

Modellen är alltså en enkel massbalansmodell där kurvaturen i sedimentations- koefficientens förhållande till vattenomsättningshastigheten råkat ligga nära kvadratroten av vattenomsättningshastigheten. Kvadratroten ur vattenomsättningshastigheten skall därför behandlas som dimensionslös konstant. När denna modell inte tillräckligt bra beskrev sambanden i en stor mängd sjöar undersökta i regi av OECD gjordes ytterligare en empirisk korrektion med nya anpassningskoefficienter som gav ekvationen:

 

Många liknande ekvationer finns beskrivna och hänsyn har tagits till faktorer som påverkar retentionen. Ovanstående generella ekvation har dock oftast använts för beräkning av fosforhalter i sjöar i Sverige. Den bör dock användas med försiktighet eftersom retentionen i bl. a. humusrika skogssjöar kan vara lägre. Motsvarande ekvation finns även för kväve men den bör tillämpas med ännu större försiktighet eftersom kväveretententionen kan styras av så många varierande faktorer. För närvarande saknas således lämpliga modeller för att med krav på exakthet beskriva retentionen i svenska sjöar.

Ofta används en grafisk variant av Vollenweidermodellen.

Linjer motsvarande de beräknade fosforhalterna 10 och 25 µg P/l har lagts in med beteckningarna "acceptable" och "dangerous" load. Linjerna motsvarar närmast gränserna mellan oligo- och mesotrofi samt mellan meso- och eutrofi. En allmän koppling till biologiska effekter av fosforhalterna är därmed gjord.