Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

Gödselanvändning och utnyttjande

De summerade mängderna av kväve och fosfor i den handelsgödsel som sålts i Sverige framgår av statistikuppgifter från ca 1930 och framåt. Även växtnäringen i stallgödseln kan uppskattas för denna period. När stallgödselkväve redovisas måste man beakta att den primära kvävekällan ändå till stor del är handelsgödselkväve. Summan av de två posterna blir därför ingen total kvävegiva utan stallgödseln redovisas därför att den i hög grad bidrar till växtnäringsläckaget inom jordbruket. Skogsbrukets kvävegödsling under 1970 och 1980-talen har nu i stort sett upphört i S Sverige där den höga kvävedepositionen gjort gödslingen överflödig. Där har istället en "vitaliseringsgödsling" med fosfor, kalcium, magnesium och kalium aktualiserats eftersom hög tillväxt och försurning kan ge brist av dessa ämnen.

Jordbrukets förluster - speciellt av kväve - hänger samman med effektiviteten i utnyttjandet. Den kan inte belysas totalt, men gödseltillförsel i form av handels- och stallgödsel kan jämföras med skördeutbytet i växtodling på den odlade åkermarken. Data före 1930 måste till en del uppskattas.

Kvävefixering ingår inte i balansen men det kan noteras att den var speciellt betydande under 1930- och 1940-talen (jfr "mer än 100% utbyte" i figuren) då växelbruket med kvävefixerande växter var intensivt. Efter det andra världskriget inleddes "handelsgödseljordbruket" som kan sägas ha kulminerat på 1970-talet. Under perioden 1980-1990 har utbytet ökat från 50 till 63% för kväve och från 33 till 54% för fosfor. Medan en stor del av kvävet lämnar marken byggs åkermarkens fosforförråd på med 2-22 kgP/ha, år i enskilda län och med ca 10 kg p/ha, år som riksgenomsnitt. Eftersom fosforhalten i stallgödsel är hög relativt övriga ämnen kan fosformättnad först befaras där stallgödselspridningen dominerar.