Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

Grunda sjöars eutrofieringsproblem

I grunda sjöar kan man säga att det producerande och det regenererande vattenskiktet har direktkontakt vilket ger en mer kontinuerlig försörjning med mineraliserad växtnäring än i en sjö med temperaturskiktat vatten. Under sommaren står uppvärmt vatten i kontakt med sedimenten över större delen av bottenytan, vilket gynnar snabb nedbrytning och regenerering samt upptransport av fosfor från sedimenterande material. De grunda högproduktiva sjöarna får också genom stor koldioxidassimilation förhöjda pH-värden i den vattenmassa som står i kontakt med sedimenten, vilket också gynnar fosforutflödet ur sedimenten. Därtill kommer biologiska faktorer som mobiliserar fosfor till vattenmassan. Blågröna alger, som regelmässigt förekommer i stora bestånd i eutrofa eller hypertrofa sjöar, kan övervintra inaktiva i sedimenten och nästa sommar stiga upp i vattenmassan. De tar då med sig ett fosforförråd upp i vattenmassan. Vidare mobiliseras sedimentfosforn indirekt av de stora bestånd av småvuxen mört och braxen som förekommer i denna typ av sjöar. Om det är mörtfiskarnas mekaniska bearbetning av bottnarna eller exkretion av fosfat vid nedbrytning av födan eller näringskedjeeffekter som orsakar mobiliseringen är oklart.

Oberoende av tyngden hos de olika mekanismerna blir effekten att en stor del av fosforpoolen sommartid lyfts ut ur sedimenten och vintertid återgår dit. Sjöarna får stor intern fosforbelastning där fosforutflödet från sedimenten sommartid ger väsentligt högre halter i sjöarna än i de samlade tilloppen enligt exemplet från sjön Gåran i Hedemora kommun. Under senhösten syns den "normala" haltsänkningen i relation till tilloppen och i slutet av vintern sker ett fosforutflöde från sedimenten orsakat av syrgasbrist under isen.

Gåran liksom många andra grunda sjöar har varit utsatta för avloppsutsläpp med stor fosfortillförsel som under 1970-talets mitt reducerades kraftigt genom att kemisk fällning i reningsverken introducerades. Vid reducerad tillförsel kan man som i Gåran göra den obehagliga upptäckten att en till synes fungerande recipient är fosforövermättad i relation till en lägre belastningsnivå. Den saknar i en sådan situation självreningsförmåga och recipientkapacitet. Alla de fosforfrigörande processerna fungerar som ett svänghjul med stort tröghetsmoment som dragits igång av eutrofieringen och som fortsätter att snurra under lång tid efter det att den externa växtnäringsbelastningen reducerats.

Stora sjöar som Roxen, Ringsjön, Finjasjön, Galten (fjärd i Mälaren) och Hemfjärden+Mellanfjärden (fjärdar i Hjälmaren) har problem med samma typ av fosforläckage från sedimenten vilket framgår när massbalanser från en tidigare starkt fosforbelastad period för några av sjöarna jämförs med balanser för en senare fosforaavlastad period.

Sjö el. fjärd	Tidsperiod	Fosforfastläggn (ton P/år)	% av tillförsel
Galten (Mälaren)	1971–75 "före"	43	27
Galten (Mälaren)	1986–90 "efter"	3	2
Hemfjärden, Mellanfj. (Hjälmaren)	1980–90 "efter"	ca 0	ca 0
Ringsjön	1976–80 "före"	14	55
Ringsjön	1986–89 "efter"	-0,4	-13
Roxen	1971 "före"	145	45
Roxen	1985–90 "efter"	-20	-27

På senare år har en nettoutlösning av fosfor ur sedimenten skett i två av sjöarna (Roxen, Ringsjön). I Galten, Hemfjärden och Mellanfjärden har fastläggningen varit obetydlig eller ingen, vilket indikerar internbelastning på sommaren. I de fall materialbalanser finns från den tidigare perioden med hög belastning visar de att sjöarna då fungerade med till synes hög fosforfastläggning och god recipientkapacitet. Även då kan mobilisering av fosfor ur sedimenten ha skett sommartid men årsnettot för fastläggningen blev ändå positivt.

I tidigare vanvårdade recipienter med stor fosformobilisering från sedimenten finns teoretiskt möjligheten att tillgripa sjörestaurering men storleken på de här redovisade sjöarna eller bassängerna leder till kostnader som som verkar avskräckande på de flesta intressenter. Till detta bidrar också osäkerheter om hur mycket tillståndet kan förbättras i absoluta tal.