Welcome to GoLive CyberStudio 3 Bild:Eutrofieringsvinjett
Begreppet eutrofiering

Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

 

Welcome to GoLive CyberStudio 3

Restaurering av sjöar

    När begreppet sjörestaurering introducerades för ca 20 år sedan av professor Sven Björk i Lund var tanken att återställa en förorenad sjö till något den tidigare varit. Man underförstår då att det tidigare tillståndet varit mer önskvärt, opåverkat och ursprungligt. Man underförstår också att begreppet enbart omfattar åtgärder som kan vidtas i själva sjön. Avledning av avloppsvatten och förbättrad rening liksom åtgärder inom jordbruket inbegrips alltså inte i sjörestaureringsbegreppet utan i begreppet avlastning. Man kan utskilja två huvudgrupper av restaureringsåtgärder. Dels sådana som huvudsakligen syftar till att reducera närsaltutflödet från sedimenten och /eller växtplanktonproblem dels sådana som används för att reducera vattenvegetation /återskapa fria vattenytor. Endast den förra behandlas här med uppgifter om teknik och resultat samt en tabellsammanfattning av hela verksamheten. De sjöar där restaureringsåtgärder satts in är nästan alla av den hypertrofa typen, med sediment som avger fosfor till vattnet och möjliggör fortsatt hög växtproduktion även sedan den externa belastningen reducerats.

    Restaureringar förutsätter alltid att en avlastning genomförs för att själva restaureringen skall kunna få varaktig effekt. Ingreppen har som mål att snabbt få den förbättring som annars mycket långsamt – i tidsskalan 10–100-tals år – skulle ha gett bättre vattenkvalitet. Genom mer eller mindre kontinuerliga insatser i en sjö kan man givetvis också upprätthålla en bättre vattenkvalitet än vad som kan förväntas med anledning av extern och/eller intern växtnäringstillförsel. Med sådana ständiga insatser av energi och/eller kemikalier är det dock inte tal om att påskynda uppnåendet av en naturlig balans mellan tillståndet i sjön och dess externa växtnäringsbelastning. Man bör då snarare tala om en förlängd reningsprocess än om restaurering.

    Vid ett planerat ingrepp följs lämpligen ett schema som visar åtgärder före, under och efter en restaurering. Observera att utfiskning av mörtfisk och/eller insättning av rovfisk har inkluderats som en delmängd under begreppet "eliminering av fosforfrigörande organismer".

Bild: Blockschema med procedurer i ett restaureringsprojekt  


Welcome to GoLive CyberStudio 3   Welcome to GoLive CyberStudio 3 Gunnar Persson
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA
Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare)
Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se
 

Uppdaterad 97-02-14 Welcome to GoLive CyberStudio 3
Kommentarer eller frågor till: webmaster@ma.slu.se