Begreppet eutrofiering
Växtnäring -- tillväxt produktion Eutrofieringsexperiment lab sjö Bedömning, N- eller P-reglering Säsongvariation, P- och N-halter Fosforbelastning fastläggn. halt P och N-källor, -typvärden, -trender Halter och haltskillnader i sv. sjöar Sjöar med max fosforhalter 1990
|
När begreppet sjörestaurering introducerades för ca 20 år sedan av professor Sven Björk i Lund var tanken att återställa en förorenad sjö till något den tidigare varit. Man underförstår då att det tidigare tillståndet varit mer önskvärt, opåverkat och ursprungligt. Man underförstår också att begreppet enbart omfattar åtgärder som kan vidtas i själva sjön. Avledning av avloppsvatten och förbättrad rening liksom åtgärder inom jordbruket inbegrips alltså inte i sjörestaureringsbegreppet utan i begreppet avlastning. Man kan utskilja två huvudgrupper av restaureringsåtgärder. Dels sådana som huvudsakligen syftar till att reducera närsaltutflödet från sedimenten och /eller växtplanktonproblem dels sådana som används för att reducera vattenvegetation /återskapa fria vattenytor. Endast den förra behandlas här med uppgifter om teknik och resultat samt en tabellsammanfattning av hela verksamheten. De sjöar där restaureringsåtgärder satts in är nästan alla av den hypertrofa typen, med sediment som avger fosfor till vattnet och möjliggör fortsatt hög växtproduktion även sedan den externa belastningen reducerats. Restaureringar förutsätter alltid att en avlastning genomförs för att själva restaureringen skall kunna få varaktig effekt. Ingreppen har som mål att snabbt få den förbättring som annars mycket långsamt i tidsskalan 10100-tals år skulle ha gett bättre vattenkvalitet. Genom mer eller mindre kontinuerliga insatser i en sjö kan man givetvis också upprätthålla en bättre vattenkvalitet än vad som kan förväntas med anledning av extern och/eller intern växtnäringstillförsel. Med sådana ständiga insatser av energi och/eller kemikalier är det dock inte tal om att påskynda uppnåendet av en naturlig balans mellan tillståndet i sjön och dess externa växtnäringsbelastning. Man bör då snarare tala om en förlängd reningsprocess än om restaurering. Vid ett planerat ingrepp följs lämpligen ett schema som visar åtgärder före, under och efter en restaurering. Observera att utfiskning av mörtfisk och/eller insättning av rovfisk har inkluderats som en delmängd under begreppet "eliminering av fosforfrigörande organismer".
|
|
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare) Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se |