Begreppet eutrofiering
Växtnäring -- tillväxt produktion Eutrofieringsexperiment lab sjö Bedömning, N- eller P-reglering Säsongvariation, P- och N-halter Fosforbelastning fastläggn. halt P och N-källor, -typvärden, -trender Halter och haltskillnader i sv. sjöar Sjöar med max fosforhalter 1990
|
Kvävgas (N2) är den dominerande gasen (80%) i luft och bland gaser lösta i vatten. De flesta organismer täcker sitt kvävebehov genom att ta upp olika lösta kvävesalter eller konsumera kvävehaltiga föreningar som t ex proteiner. Vissa alger samt vissa bakterier har emellertid förmågan att utnyttja -- "fixera" -- kvävgas ur det förråd som finns löst i luft eller vatten och för därigenom in kväve i ett biologiskt kretslopp. Denna unika egenskap innehas bl a av bakterier som lever symbiotiskt i ärtväxters eller alträds rötter samt av vissa blågröna alger. Kväve som bundits i olika organismer -- främst som NH2-grupper i proteiner -- regenereras vid nedbrytning av organiskt material till saltform som ammoniumjoner (NH4+). Gasformig ammoniak (NH3) kan också bildas i neutral till basisk miljö tack vare en pH-beroende jämvikt mellan ammoniumjoner och ammoniak. Ammoniak är flyktig och avdunstar lätt t ex från stallgödsel. Intermediära vattenlösliga organiska kväveföreningar bildas också av växt- och djurrester innan nedbrytningen når slutstadiet ammonium. De utgör oftast en betydande del av allt bundet kväve i mark, inlandsvatten och hav. Frigjorda NH4+ -joner kan assimileras av växter eller, via mellanformen nitrit (NO2-), oxideras (nitrifieras) av bakterier till nitrat (NO3-) och i denna form assimileras av växter. Nitrat kan också denitrifieras till kvävgas (N2) (ev lustgas, N2O) av bakterier i syrgasfria eller nästintill syrgasfria miljöer och därigenom återföras till förrådet i atmosfären. Ammonium uppträder normalt i låga halter i markvätska och i vatten. Dels binds ammonium till partiklar, dels har ammonium ofta företräde vid växenas kväveassimilation, dels sker den bakteriella oxidationen till nitrat om syrgastillgången är god. Nitrat är därför den jon som framför allt transporterar kväve i saltform. Även i luften transporteras oxiderat kväve (gaserna NO, NO2 och NO3, sammanfattade som NOx) som bildats främst vid förbränning och elektriska urladdningar. Grundämnet kväve har således ovanligt många förekomstformer, och dessutom många utbytesvägar mellan atmosfär, hydrosfär och biosfär. Den sammanfattande figuren visar främst de mikrobiella transformationerna. |
|
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare) Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se |