Welcome to GoLive CyberStudio 3 Bild:Eutrofieringsvinjett
Begreppet eutrofiering

Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

 

Welcome to GoLive CyberStudio 3

Säsongvariation av fosfor och kvävehalter

    I sjöar tillförs växttillgängliga kväve- och fosforsalter dels från olika källor i omgivningarna, dels från mineralisering av organiskt material i vattenmassan, dels från processer i bottensedimenten. Sedimentprocesserna skiljer sig för fosfor och kväve. Eftersom upptaget i växter är mycket lågt eller försumbart under vintern bildas ett förråd av växttillgängliga salter mot slutet av vintern. Även här skiljer sig dock säsongförloppen för fosfor och kväve. För fosfor, som behandlas här, är upplagringen av fosfat i slutet av vintern ofta liten och bara mätbar vid en allmänt högre haltnivå, över ca 25µg total-P/l. Under sommaren är fosfathalterna i regel konstanta och mycket låga eller försumbara upp till haltnivån över 50 µg total-P/l. Vid högre fosforhalter finns ofta mätbara fosfathalter, beroende bl. a. av kväve/fosfor-kvoten.Figur:Totalfosforkonc. mŒnadsvis maj-okt,i sex koncentrationsintervall som ger olika s

    Om man ser till totalfosforhalterna i de produktiva ytliga vattenskikten varierar de mycket litet under produktionssäsongen så länge haltnivån ligger under det eutrofa intervallet (under ca 25 µg P/l). Orsaken är att nästan all fosfor är bunden i levande eller dött biologiskt material och att fosfat från nedbrytning snabbt tas upp. Figurens sammanfattning av säsongförloppen för totalfosforhalter i olika koncentrationsintervall i ett stort antal sjöar speglar väl de generella förloppen, men variationen kan i enskilda fall vara större. Som nämnts är halterna också ofta något högre i slutet av vintern. I haltnivån över ca 100 µg P/l (hypertrofa sjöar) sker ofta ett mycket stort fosforutflöde från sedimenten sommartid, vilket medför att halterna i sjön kommer att väsentligt överstiga den potentiella fosforhalt som kan beräknas utgående från alla externa källor. Man säger då att sjön har en stor intern fosforbelastning. Den kvantifieras som skillnaden mellan den totala fosformängden i sjön och den som teoretiskt beräknas utifrån den samlade externa fosfortillförseln. Stor intern fosforbelastning är mycket typiskt för hypertrofa grunda sjöar. Under temperatursprångskiktet i djupa sjöar är variationerna i totalfosforhalt under säsongen också väsentligt större än i det produktiva ytliga vattenskiktet. Haltvariationen har dock ofta andra orsaker än i grunda sjöar.I det visade exemplet från den mesotrofa Stora Skärsjön i Halland ligger dels medelfosforhalten under säsongen i bottenvattnet högre än i ytvattnet, dels sker en succesiv haltökning under sommaren (sannolikt ackumuleras sedimenterande fosfor under maj+juni). Dels sker ett karaktäristiskt fosforutflöde ur sedimenten när syrgashalten sjunker till 0 (juli+aug+sept). Detta är typiska förlopp i många skiktade sjöar. För att ett utflöde av sedimentfosfor skall ske när 3-värt järn (Fe3+) reduceras till 2-värt (Fe2+) och fosfat från järnfällningar skall gå i lösning krävs teoretiskt att järnbunden fosfor (NAI-P) finns och även att såväl syrgas- som nitrathalt är 0 eller mycket nära 0. I detta fall, liksom i många andra fall sker ändå ett fosforutflöde innan all nitrat förbrukats. En del av förklaringen kan vara att bakterier vid syrgasbrist släpper upplagrad fosfor, och att således biologiska mekanismer kan vara mer betydelsefulla än man tidigare trott. Man måste också betona att fosforutflödet ur sedimenten vid syrgasbrist är mycket lågt i det givna exemplet jämfört med utflöden ur sediment med typisk järnbindning vid högre trofinivåer, speciellt vid fosforhalter i nivån över 50µg P/l. I exemplet kan man också lägga märke till att slutprodukten vid kvävemineraliseringen är nitrat så länge syrgastillgången är tillräcklig för nitrifikation. Vid låga syrgashalter eller total syrgasbrist produceras enbart ammonium vid nedbrytningen. Utan nitratproduktion eller nitratförråd kan inte heller denitrifikation äga rum vilket leder till snabb ackumulation av kvävesalter (ammonium) i bottenvattnet under sensommaren. Exemplets haltutveckling för kvävesalter under sommaren i bottenvattnet är karaktäristisk men många andra förlopp finns.

 

Welcome to GoLive CyberStudio 3   Welcome to GoLive CyberStudio 3 Gunnar Persson
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA
Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare)
Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se
 

Uppdaterad 97-02-14 Welcome to GoLive CyberStudio 3
Kommentarer eller frågor till: webmaster@ma.slu.se