Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

De mest eutrofierade svenska sjöarna

I samband med Riksinventeringen ´90 summerades omfattningen av svårt eutrofierade sjöar i Sverige bl. a. genom en enkät till länsstyrelserna vilket gav en lista med 81 hypertrofa sjöar (>100 µg P/l). Många sjöar hade medelfosforhalter omkring 100 µg/l. Med de avvägningar som gjordes underskattar listan snarast antalet hypertrofa sjöar. Däremot är den sammanlagda arealen (183 km2) antagligen bättre skattad eftersom några stora sjöar med halter omkring 100 µgP/l tagits med. 21 sjöar ligger i Stockholms län,13 i Dalarnas län, 12 i Malmöhus län, 11 i Östergötlands län och 8 I Södermanlands län. I övriga län finns högst 3 sjöar per län. Med reservation för felbedömningar som de enstaka mätningarna kan innebära kandiderar följande sjöar /dammar till att ha Sveriges högsta fosforhalter:

Lomma 3: 2040 µg P/l, Lomma

Furuhus mosse: 1950 µg P/l,Ystad

Torsjön: 1610 µg P/l, Skurup

Habo 1: 1070 µg P/l, Lomma

Marnästjärn: 810 µg P/l, Ludvika

Högvedssjön: 410 µg P/l, Åtvidaberg

Södra Teden: 380 µg P/l, Valdemarsvik

Totalt utgör de hypertrofa sjöarna 0,6% av den svenska sjöarealen om de 3 största sjöarna undantas. Arealen är störst i Örebro län (Hemfjärden och Mellanfjärden i Hjälmaren ingår) med 65,5 km2, följt av Skaraborgs/Älvsborgs län (Dettern vid Vänern delas mellan länen) med 36,9 km2 och Stockholms län med 26,8 km2. Därefter följer Östergötlands län (5,8 km2) och Södermanlands län (11,9 km2) samt Malmöhus län med de mycket små sjöarna med de mycket höga halterna (8,6 km2).

Som grupp löper de hypertrofa sjöarna stor risk att drabbas av stora eutrofieringseffekter och problem. Det är dock viktigt att påpeka att sjöar med bara hälften så hög fosforhalt ibland kan uppvisa större problem än en enskild hypertrof sjö.