Begreppet eutrofiering
Växtnäring -- tillväxt produktion Eutrofieringsexperiment lab sjö Bedömning, N- eller P-reglering Säsongvariation, P- och N-halter Fosforbelastning fastläggn. halt P och N-källor, -typvärden, -trender Halter och haltskillnader i sv. sjöar Sjöar med max fosforhalter 1990
|
Det första svenska klassificerings och bedömningssystemet för bedömning av bl. a. eutrofiering kom 1969. Det följdes av provisoriska bedömningsgrunder för fosfor 1983 och av "Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag" 1990. De har nu (1999) ersatts av "Bedömningsgrunder för miljökvalitet - sjöar och vattendrag".De första bedömningsgrunderna hade olika klassificering beroende på användningen av vattnet (driksvatten, fiske, bad etc.) medan de nu gällande baseras på en allmänekologisk bedömning. Fosfor bedöms i sjöar efter sin produktionsstimulerande effekt medan kväve klassificeras efter hur vanliga olika kvävenivåer är i landet. Förhållandet mellan kväve- och fosforhalter läggs till grund för en bedömning av om relativt kväveunderskott föreligger och om kvävefixering kan förväntas samt vilken typ av växtplankton som kan förväntas. I vattendrag bedöms i stället transporten av kväve och fosfor som ett mått på växtnäringsförlusterna från avrinningsområdet och belastningen på nedströms liggande sjöar och på havet. Tillstånd (=halt, kvot eller transport enl ovan) och avvikelse (nutida tillstånd i relation till ett referenstillstånd eller "jämförvärde") bedöms separat. Alla bedömningsskalor har 5 intervall. Tillståndsklasserna för fosfor- och kvävehalter i sjöar är:
Halter avser säsongmedelvärde maj-okt under 1 år baserat på månatliga mätningar i epilimnion eller på 0,5 m djup. I lägre haltintervall har totalfosforhalten liten säsongvariation och bedömning kan därför göras även på halter mätta i augusti men då under 3 år. |
|
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare) Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se |