Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

Fosfor i bottensediment

Fosfatjoner binds ofta till järnhydroxidkomplex, till kalkfällningar eller till aluminiumhydroxider. I komplexen ingår oftast negativt laddade organiska joner (humus). Bindning till järnhydroxidkomplex är mycket vanlig i bottensediment men denna typ av bindning upphör när syrgashalten närmar sig noll (Fe³⁺jonen som komplexbinder fosfat reduceras till den ej fosforbindande Fe²⁺). Fosfat kan då snabbt lösas ut ur sedimenten till vattnet men först om nitrathalten också närmar sig noll då miljön blir tillräckligt reducerande för att Fe³⁺ skall reduceras.

Den fosfor som finns bunden i bottensediment kan kemiskt karaktäriseras genom extraktioner med olika metoder. Eftersom fraktionerna frigörs olika lätt visar de hur stor andel som är permanent bunten och hur stor andel som kan tänkas gå i lösning. Vanligen arbetar man med tre eller fyra fraktioner i sedimentet (se figur).

Den oorganiska fosfor som bundits till kalk som apatitkomplex kan betraktas som olöslig medan icke apatitbunden oorganisk fosfor (NAIP) -- samt den fraktion som består av adsorberad labil fosfor -- lätt kan gå i lösning framför allt vid höjt pH eller/och mycket låg syrgashalt. Desorbtionen av labil fosfor kan också starta redan vid sänkt fosfathalt i porvattnet omkring en partikel. Den organiskt bundna fosforn är antagligen också rörlig i större utsträckning än man tidigare trott bl a genom snabb nedbrytning eller utlösning från bakterier vid syrgasbrist. Organiskt bunden fosfor antogs tidigare finnas i humifierade svårnedbrytbara föreningar. För organisk fosfor med ursprung i marken kan detta fortfarande vara riktigt men för organiskt bunden fosfor med ursprung i sjöproducerat material kan frisättningen vara betydligt snabbare.

Viktiga transportmekanismer som för upp fosfor som gått i lösning från sedimentets porvatten till vattenmassan framgår av figuren.

Dessutom kan fosfor i partikelform fysiskt lyftas upp i vattenmassan när övervintrande blågröna alger vandrar från sediment till vattenmassa. Den kan också lyftas upp i vattenmassan av ätande mört- och karpfiskar. Stark turbulens lyfter också fysiskt partiklar med deras fosforinnehåll upp i vattenmassan, speciellt i grunda vindexponerade sjöar.

I grunda eutrofierade sjöar har fosforutlösning ur sediment sommartid visat sig skapa speciellt stora problem och och ha lång varaktighet.