Welcome to GoLive CyberStudio 3 Bild:Eutrofieringsvinjett
Begreppet eutrofiering

Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

 

Welcome to GoLive CyberStudio 3

Deposition av växtnäringsämnen

    Nedfall från atmosfären bidrar med diffus tillförsel av växtnäringsämnen till sjöar och vattendrag. Mätmetodiken innefattar främst våt- men också torrdeposition. I en avtagande gradient ungefär från SV till NO över Sverige deponeras nästan 10 ggr mer kväve på västkusten (ca 20 kg N/m2 och år, "bulk deposition") jämfört med i norra Norrland. Nutida deposition antas vara minst 10 ggr högre än den ursprungliga depositionen i S Sverige. Upp till Mellansverige kommer ungefär hälften i form av oxiderade kväveföreningar och lika mycket som ammoniak. Norr därom kommer en något mindre andel som ammoniak. En föga känd komponent av organiskt kväve finns också.

    Tidsutvecklingen av nitrat- och ammoniumdeposition med nederbörd har varit stigande i Mellansverige sedan 1950-talet med en tendens till utplaning under senare år. Den linjära depositionsökningen har varit 2,5 ggr under perioden. Bild: Tidsutveckling f Förbränning utgör den största källan till spridning av oxiderade kväveföreningar i atmosfären medan ammoniakavdunstning i jordbruket orsakar de största emissionerna av ammoniumkväve till atmosfären. Inom förbränningsdelen är bidraget från fordonstrafiken det största.

    Medeltransportsträckan för nitrat- och ammoniumpartiklar är 75-100 mil och för ammoniak 2-10 mil. Depositionen i Sverige härrör därför främst från Kontinentaleuropa. I sydvästra Sverige härrör 75--80% av kvävedepositionen från främst Tyskland och England. I norra Sverige kommer depositionen till 90% från andra länder, huvudsakligen i östra Europa.

    Fosfor deponeras också, men mest i form av större partiklar -- "damm" -- som har en mer lokal spridning. Fosfordepositionen är också i regel obetydlig i relation till andra källor.

    Den del av kvävet som deponeras på vattenytor når sjöarna till 100%. Bara en liten andel av det kväve som deponeras på skogs- och jordbruksmark tillförs ytvattnen. Om växternas kväveupptag under själva tillväxtsäsongen understiger depositionen uppnås s.k. kvävemättnad och överskottet når grund- och ytvatten. Man måste dock hålla i minnet att redan en ökad deposition under icke växtsäsong måste leda till större förluster med ytvattnet. Kvävemättnad kan redan nu råda på Söderåsen i Skåne och många fosforfattiga sjöar i sydsverige har stora överskott av nitratkväve.

 

Welcome to GoLive CyberStudio 3   Welcome to GoLive CyberStudio 3 Gunnar Persson
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA
Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare)
Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se
 

Uppdaterad 98-06-10 Welcome to GoLive CyberStudio 3
Kommentarer eller frågor till: webmaster@ma.slu.se