Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

Samvariation mellan växtnäringsämnen och övriga ämnen/variabler

Data från riksinventeringen ´95 har bearbetats för att visa den samvariation som finns mellan olika ämnen/variabler i svenska sjöar. Sjöar som varit tydligt påverkade av lokal påverkan har så långt möjligt uteslutits ur datamaterialet så att bara sådana med regional påverkan och naturliga förhållanden återstår. Dessa sjöar har en tydlig positiv samvariation (korrelationkoeff. >0,4) mellan många ämnen som kan sägas bilda en "organisk krets" och visa på ursprungliga samband. Några av dessa ämnen har också en negtiv samvariation med surheten (pH) och den arealspecifika avrinningen.

SO4 = sulfathalt Cl = kloridhalt OoN = Oorganiskt kväve (kvävesalter) NO3 = Nitrathalt NH4 = Ammoniumhalt

Q = Arealspecifik avrinning TOC = Totalhalt organiskt kol Fe = reaktivt järn TP = Totalfosfor Si = reaktivt kisel ON = Organiskt kväve TN = Totalkväve Abs= Absorbans 420 nm (vattenfärg) Al = Reaktivt aluminium pH = vätejonhalt (surhet) Alk = alkalinitet (neutraliseringsförm.) Cond = Ledningsförmåga (salthalt) Ca =kalciumhalt

Totalfosfor samvarierar med 4 andra ämnen medan totalkväve samvarierar med 8 variabler. Bland dessa finns ammonium och nitrat som däremot inte samvarierar med organiskt kväve vilket bör ha varit fallet i ett ursprungligt tillstånd. Samvariationen mellan klorid och både kvävesalter och totalkväve pekar på en regional förhöjning i S och SV Sverige där depositionen av havssalter (klorid) är högst.

Alla variabler i den organiska kretsen är "icke-konservativa" vilket innebär att de sedimenterar, omvandlas eller avgår som gas från sjöar (samlande begrepp: retention). Processerna tar tid och halten i sjöarna sänks därför i relation till vattnets uppehållstid i sjöarna. Uppehållstiden (eller den teoretiska vattenomsättningstiden) är i sin tur oftast längre i stora sjöar och kortare i små sjöar. Därför finns oftast tydliga samband finns mellan sjöstorlek och halt. Detta illustreras här med medianhalter i olika storleksklasser av sjöar provtagna i Riksinventeringen`90. Effekter som t. ex. att fler små sjöar är förorenade och fler stora sjöar ligger i Norrlands inland får begränsat inflytande genom att medianhalter används.