| Begreppet eutrofiering
Växtnäring -- tillväxt – produktion Eutrofieringsexperiment lab – sjö Bedömning, N- eller P-reglering Säsongvariation, P- och N-halter Fosforbelastning – fastläggn. –halt P och N-källor, -typvärden, -trender Halter och haltskillnader i sv. sjöar Sjöar med max fosforhalter 1990
|
Utgående från analyser gjorda i riksinventeringen 1995 har sverigetypiska växtnäringshalter beräknats. Korrigering har gjorts för att de mindre storleksgrupperna av sjöar var underrepresenterade i inventeringen och att den provtagna sjöandelen var större i vissa län på grund av länsvisa tilläggsprovtagningar. Med kompensation för detta och uppräknat till hela sjöpopulationen hade givna procentandelar (percentiler) av sjöpopulationen följande halter:
Enligt denna nationella tillståndsbild är den vanligaste svenska sjön (mediansjön, 50%) oligotrof och förhållandevis brun. En granskning av extremerna visar att andelen ultraoligotrofa sjöar (>6,5 µg P/l) med nästan försumbar vattenfärg är omkring 20%. I den andra änden av fosforskalan finns mellan 5 och 10% eutrofa och hypertrofa sjöar. Vattenfärgen står för den största variabiliteten mellan sjöar (högst/lägst). Medan variationsbredden stannar under 20 ggr för övriga variabler är den ca 100 för vattenfärg, med snabbt ökande färg omkring medianvärdet. Det är viktigt att påpeka att fördelningarna är separat beräknade för varje variabel. En sjö med 10 µg P/l fosforhalt har därför inte nödvändigtvis totalkvävehalten 407 µg N/l o.s.v. Däremot finns en samvariation mellan dessa variabler så länge man avser "opåverkade" sjöar. |
|
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare) Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se |