Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

Bedömningsgrunder för sjöar: 3.Tillståndsbedömning kväve -- fosforkvot

Genom att bedöma kvävehalter i samspel med fosforhalter får kvävehalterna i sjöar en ekologisk betydelse. En sådan effektrelaterad femgradig skala har baserats på kvoten totalkväve/ totalfosforhalter i sjöar. Skalan visar tillgång på kväve i relation till fosfor på sommaren och indikerar uppträdande av cyanobakterier ("blågröna alger") och kvävefixerande blågröna alger. Alla kvoter avser tidsperioden juni -- september.

Klass	Benämning	Färg	Totalkväve / totalfosforkvot
1	Kväveöverskott	Mörkblå	>30
2	Kväve -- fosforbalans	Grön	15-30
3	Måttligt kväveunderskott	Gul	10-15
4	Stort kväveunderskott	Orange	5-10
5	Extremt kväveunderskott	Röd	<5

Klassindelningen baseras främst på algtest med olika näringstillsatser för att utröna vad som momentant begränsar algtillväxten. Utslagsgivande för kvoten är att förbrukningen av kvävesalter ur det förråd som ackumulerats under vintern leder till låga halter av ammonium och nitrat redan under försommaren. Under resten av sommaren (juni -- september) finns då en sorts "baskvot" mellan organiskt kväve och totalfosfor. Förhöjningar av baskvoten tyder på resthalter av kvävesalter under sommaren som vid en viss nivå kan tolkas som ett tydligt kväveöverskott hela sommaren. Eventuellt lättillgängligt sjöproducerat organiskt kväve kan under sommaren också höja totalkväve / totalfosforkvoten.

En betydande självreglering av kväve -- fosforvoten kan uppträda i en sjö genon kvävefixering av cyanobakterier --"blågröna alger". Självregleringen verkar speciellt i kvotintervallet 10--15, där kvävefixering verksamt bidrar till att höja kväve/fosforkvoten i sjön jämfört med i inflödande vatten. Denitrifikationen i sjöarnas sediment ökar emellertid oftast vid ökad produktion (p.g.a. ökad kvävefixering) eller ökad organisk belastning. Detta leder till ökade kväveförluster från vattenmassan och medför att sjöar med ännu lägre kvoter kan förekomma trots hög kvävefixering. Kvävefixeringens kompensationsförmåga har då upphört.

Det har också visats att massförekomst av blågröna alger --"blomningar" -- är betydligt vanligare i sjöar med kväve/ fosforkvoter under 30. Detta gäller då både icke kvävefixerande cyanobakterier och kvävefixerande cyanobakterier.

Sammantaget finns således tydliga brytpunkter för kvotskalan dels där massförekomsten av cyanobakterier börjar (30) dels där förekomsten av kvävefixering och kvävefixerande cyanobakterier blir sannolik (15) dels där förekomst och kvävefixering blir mycket sannolik och kan verka kvothöjande (10), dels där kvävefixering inte kan kompensera hela kväveöverskottet (<10). Vid kvoter <5 är kväveunderskottet extremt och reglerar definitivt totalproduktionen.