Begreppet eutrofiering
Växtnäring -- tillväxt produktion Eutrofieringsexperiment lab sjö Bedömning, N- eller P-reglering Säsongvariation, P- och N-halter Fosforbelastning fastläggn. halt P och N-källor, -typvärden, -trender Halter och haltskillnader i sv. sjöar Sjöar med max fosforhalter 1990
|
De kommunala avloppsnäten med tillhörande reningsanläggningar svarar för en betydande andel av växtnäringstillförseln till många sjöar och vattendrag. Hushållsspillvatten dominerar tillförseln till reningsverken men många andra källor kan finnas.Utsläppen från reningsverken har förändrats starkt i tiden. Utsläppen av fosfor och organiskt material kulminerade på 1960-talet (figur). Därefter kan först effekten av nybyggda biologiska reningsverk avläsas fram till början av 1970-talet, varefter nästa utbyggnadsfas av reningsverk med kemisk fällning gav ytterligare en utsläppsreduktion. Idag kan ca 98% av den fosfor som förs till ett reningsverk överföras till kemiskt fällt slam. De reducerade kväveutsläpp som antyds under de senaste åren beror på införandet av kvävereduktionssteg som påbörjats längs kusterna. Denna utbyggnad kommer att fortsättas vid kustförlagda reningsverk söder om Ålands hav samt vid reningsverk i inlandet med stora utsläpp till de berörda havsområdena där kväve i första hand anses vara produktionsreglerande. Effekterna av reningsverksutbyggnaden har varit tydliga lokalt
bl. a. i Mälaren men har inte fått samma genomslag i grunda som i djupa sjöar. |
|
Institutionen för miljöanalys, SLU, Box 7050, 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 10 00 (vx), 018-67 31 10 (sekreterare) Fax: 018-67 31 56, e-post: ma@slu.se |