Kväveomsättning (N)

Fosforomsättning (P)

Analyser av fosfor och kväve

Växtnäring -- tillväxt – produktion

Eutrofieringsexperiment lab – sjö

Bedömning, N- eller P-reglering

Effekt av ökad N-tillförsel

Säsongvariation, P- och N-halter

Trofiklassificering

Fosforbelastning – fastläggn. –halt

P och N-källor, -typvärden, -trender

Halter och haltskillnader i sv. sjöar

Sjöar med max fosforhalter 1990

Bedömningsgrunder för sjöar

Grunda sjöars problem

Restaurerade sv. sjöar

Trender för växtnäringshalter

Haltvariation regionalt och lokalt

Haltkartorna för totalfosfor, kvävesalter, organiskt kväve och vattenfärg från riksinventeringen ´95 kan utvärderas på olika sätt. Storskaliga regionala mönster kan orsakas dels av omfattande lokal påverkan dels av varierande "bakgrund" och luftföroreningspåverkan. Genom att ta fram grupper av sjöar med de lägsta halterna inom större regioner kan mönster beskrivas som inte störs av lokalt påverkade sjöar. En sådan beskrivning av "lägstahalternas" regionala skillnader med data från Riksinventeringen ´90 har gjorts.
För att i stället beskriva förhöjda halter för fosfor har avvikelser i relation till en för varje sjö beräknad referenshalt eller "jämförhalt" använts. Detta följer de nya bedömningsgrunderna med reservation för att jämförhalterna egentligen skall beräknas för sommarmedelvärden under 3 år. Den resulterande kartbilden ger lokala och regionala förhöjningar efter korrektion för naturliga haltvariationer eftersom jämförhalten inte är konstant över landet utan styrs av vattenfärgen i sjöarna (som varierar regionalt enligt karta). Övriga analyserade variabler som styr eller samvarierar med fosforhalten har också beskrivits som en organisk krets.

För att kompensera för osäkerheten vid en engångsprovtagning har endast avvikelsekvoter större än 2 tagits med, och först vid avvikelser större än 3 kan man tolka värdet som en tydlig avvikelse. Vid avvikelse större än 12 ggr jämförhalten betecknas avvikelsen som "extrem". Detta berör 23 sjöar i Riksinventeringen ´95. En del av sjöarna med tydliga avvikelser ligger i Norrlands skogsland och fjäll och vissa kan vara felklassificerade. Det är också viktigt att påpeka att sjöar med de största förhöjningarna inte alltid når extremt höga halter. De sjöar som pekas ut som starkast påverkade avviker därför ibland från de med det sämsta tillståndet; de hypertrofa sjöarna (>100 µg P/l) som också förtecknats.